Tankar..

Hur kan man sitta så totalt i skiten?? Känns som om jag gör allt för att saker ska lösa sig men inget händer.. Alla tror att ja sitter på röven å hoppas att allt ska lösa sig! Jag säger upp allt ja inte måste ha å ja jobbar så mycket jag bara kan. De e fan ilte lått alltid. Å har man ingen bostad som man kan ha sina saker i så e de svårt att finna ro och lycka. Jag vill verkligen finna all lycka jag kan men de e fasiken svårt nu.. Ja vet ju inte ens om ja ska jobba eller plugga. Vad ska ja plugga till!? Ska de va så svårt??

Dagarna går och allt som händer e att jag har svårare å svårare att må bra. Ska jag äta piller hela livet nu? Ska jag aldrig finna lycka? Är jag ens på rätt väg? Fan va allt ska krångla nu då!
Jag ska lyckas men hur.. Var ska jag börja?

Ringer till Ams å får inte ens tag på min handläggare.. Hur bra e de? Ringde soc då tjänar jag för mycket för att få hjälp.. Vadå för mycket 5000kr kan man ju fan inte leva på!! Vad e de för fel på folk? Fan ska man behöva hora för att överleva?

Jag förstår folk som lever på soc å jobbar svart de ska ja fan oxå göra om ja får changsen! *ARG*