Jag e verkligen ledsen och besviken på alla dom ja trode jag var viktigast för.
Tydligen e man inte värd ett skit för någon av dem.
Så jäcla illa att säga som ni gör, tänka som ni gör och bete er som ni gör.
Jag hoppas för allt i världen att ni förståe en dag när ni sitter i skiten vad ni gjort andra.
Ibland undrar jag om de e så illa ställt med folks tänkande att dom inte ens kan tänka på någon annan än de själva.
Tragiska trasiga meniskor som är så ego att dom inte kan hjälpa någon som står dom så nära. Ring inte mig å beklaga er över otrogna män, elaka vänner, för lite pengar , vänners djur som sprungit bort , m.m. från å med nu SKITER jag i er för ni skiter i mig!
Jag kan förstå kompisar som ringer å beklagar sig, som inte har tid eller råd med saker eller kan hjälpa men jag förstår inte FAMILJ som beter sig så.
Jag hjälper FAN alla jag kan å mina vänner hjälper mig så mycket mer än de behöver. Men nu som kallar er familj ni skiter i en.
Tänk att de finns folk som inte är självklara hjälpare, sm fått in mig av en slump i livet, som inte behöver hjlpa ,Men som erbjuder sig att hjälpa mig utan att ens be om något för det. Som står upp för mig och som gör saker för mig som jag aldrig kommer kunna tacka tillräkligt mycket för.
VEM FAN BESTÄMMER VEM ENS FÖRÄLDRAR SKA VARA?
Jag valde inte mina föräldrar men dom valde att föda mig, uppfostra mig och med de hjälpa mig genom livet. Väljer man ett barn väljer man oxå att ta med sig det under hela livet, att hjälpa å stötta och se till att de andra personerna man drar in i ens liv oxå hjälper å stöttar ens barn. Någon stans tappade ni detta å de e inte lite!
Jag gör en retur på vissa "familjemedlemmar" nu och ber om ny! NEJ jag skaffar mig en ny familj! Dom som hjälper mig, finns där för mig när livet suge och tar ett ansvar som dom egentligen inte har måste.
Jag är bara evit tacksaam till dom som bryr sg å ställer upp fasten dom absolut inte måste! I LOVE U!
Å ett stort jä**a långfinger till dom andra idioterna!!
Jag är så ledsen för din skull Steph och jag vet delvis hur du känner.
SvaraRaderaDet finns en människa och du vet vem jag menar...Jag trodde faktiskt att denne älskade barn över allt annat. Den kärleken jag själv sett hos denne är inte det som visas upp i dagsläget. Jag lider med dig Steph såsom jag lider för mina små i vissa lägen.
Det är så svårt att stå bredvid och se när du/ni far illa och du har helt rätt i att dom valde dig inte tvärtom. När slutar ett barn att vara barn? Finns det någon ålder?
Jag tror inte på siffror eller ålder när det kommer till ens barn.
Att styvföräldrar, flickvänner eller pojkvänner inte ställer upp för den gemensamma partnens barn är så illa. Om man nu träffar någon med barn så måste man enligt mig "köpa" hela kittet. Och heller ska det inte spela någon roll hur x:et till barnen är eller beter sig.
Barn går utanför dessa ramar, barn har bara rättigheter!
Jag finns iallafall för dig och din fina underbara lilla dotter. Du kan alltid ringa om du behöver något eller bara prata av dig.
Och den dagen kommer att komma då föräldrarna förstår vad dom har gjort mot sina barn, och då är det oftast försent, skadan är ju redan redan skedd. Och då spelar det ingen roll hur mycket pengar/fina bilar/dyra saker man har...för barn går utanför allt vad materiella ting heter.
Men jag tror oxå på att man måste frigöra sig på något sätt och tiden kanske är inne för att du ska välja din egen familj, dvs människor som älskar dig för den du är. Du ska inte behöva bevisa att du är värdig dom du har blodsband med, för det är du....mer än du anar!
Frågan är om dom är värdiga dig?
Att förlåta sig själv i sitt förädraskap/partnerskap är svårt och kräver mycket styrka och mod. Men om man vill så går det...för jag vet!
Jag hoppas så innerligt att känslan av kärleken till sina barn tar över och att ta ett steg åt sidan och se sig på sig själv med kärleksfulla ögon infinner sig. Ingen är perfekt i sitt föräldraskap, men det räcker ju att man gör så gott man kan. Och är det tufft så våga visa det, ta hjälp. Hjälpen är oftast närmre än vad man tror!
Även måste man som förälder tänka till på hur man uppfostrat sina barn, vilka värderingar har man förmedlat osv.
Så kasta sten i glashus passar sig inte, inte heller stänga igen kakburken som alltid stått vidöppen. Att ej heller aldrig delat med sig av det som är så självklart, dvs kostnader, kärlek och respekten runt sina barn.
Barn kostar tid, pengar, tårar, glädje och det är den viktigaste investeringen i livet.
Jag ser hur du törstar efter "dennes" kärlek men denne kan inte se, det står bla en ek som blixten slagit ner i allt för många gånger i dennes väg. Tänk om denne kunde hitta en blomma som doftar gott och vill inget hellre än att ha underbara varelser i sin närhet.
Men att ha en förkolnad ek som skymmer sikten för livet gör oxå att denne slipper ta tag i det som är jobbigt dvs känslor och närhet.
Vi finns här för dig söta unge!!!!
Mariakommeralltidvaradinstyvmorfia