Besviken å less

Detta inlägg vet jag verkligen inte hur jag ska formulera och en och annan groda kommer nog att hoppa.. Her we goooooo..

Jag försöker hålla mig vän med folk. Jag orkar inte med onödiga gräl eller skit utan anledning.
Sällan är det lika lätt som de låter.(iaf i mon värld)

en nära person separerar och vill därmed inte ha kontakt med en annan person. (dom har barn ihopp så de e omöjligt)
Men ingen annan får ha kontakgt och har dem de då får dom välja sida.

Exempel:
Din mamma har en sambo och de har barn (dina halvsyskon), Sambon får en kris och söker lycka i livet.
Mamman blir sårad och dom separerar.
Det bråkas mycket och de alla spyr galla på alla, Men de som hamnar i mitten synns knappt.

Mamman flyttar till ett nytt boende och smabon bor kvar i deras gemensama boende.
Mamman träffar en ny och den nya snackar lite för mycket om saker hon inte vet något om.
Mammans Dotter vill ha kontakt med förra sambon då dom förstår varandra bra och hjälper varandra, Sambon har hand om en hund som dottern älskar högt + att sambon är ju pappa till dotterns halvsyskon.

Mamman vill att dotterns ska välja sida, Mamma eller sambo!?
Dottern har svårt och förstår inte varför. Mamman tog in sambon i deras liv, hon har fått stöd och hjälp av sambon och hon känner iblande ett tomrum som inte kan fyllas utan att prata med tex sambon eller någon som e ganska så utomstående från problemen hon har.

Länge försökte dottern ignorera Mammans krav men nu vill mamman ha ett samtal med dottern. Dottern känner sig ledsen och slits mellan 2 världar.
Sambon hjälper dottern och lyssnar mer än andra. Mamman trycker ner dottern och får henne att känna sig dålig och ledsen. Men en Mamma är alltid en mamma!
ELLER?

Hur skulle du göra?

Historien är mycket längre men de skulle ingen orka läsa!