Jag vägrar stå med offerkoftan på och tycka synd om mig själv.
Jag tar mig ur skiten på ett eller annat sätt!
När allt går emot kommer de plötsligt något bra och de e dom ögonblicken som man måsta ta vara på!
Japp jag förlorade jobbet och fick idag begrava min brukare!
Ja jag har förlorat endel och har en vattenskada i huset men jag lever och jag har kommit en bra bit på min resa!
Jag har mål och vänner!
Jag har underbara djur och en ljus framtid!
Offerkoftan passar inte mig!
ibland skiter sig allt å jag vill lägga mig ner å dö. Men ärligt vem skulle de hjälpa!?
Inte mig, inte min familj, inte mina djur och absolut ingen annan!
Jag ser trotts allt ljust på framtiden och vill bli stöttad inte omhändertagen!
Jag har egna ben och de funkar alldeles utmärkt att stå på!
Jag är inte den typen som ger upp även om jag ibland har god lust!
Offer är jag den dagen jag ger upp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar